Mitt kreativa liv

Välkommen till min nya blogg!

Jag tänkte börja med att berätta lite om hur jag kommit dit jag är idag. Det är en historia, som tar sin början i mitten på 1970-talet.

Kreativitet och skägglav

Den röda tråden i mitt liv är kreativitet och skapande. Jag har sedan barnsben bakat, dekorerat tårtor och vispat såser. Jag har följt med min mamma på kurser i korgflätning, knyppling och skinnsömnad (vi gjorde väskor och tenntrådsarmband). Mamma och mormor har alltid vävt, stickat och virkat, färgat garn av skägglav som vi plockade i skogen.

Pappa snickrar allt ifrån stugor till utemöbler (för eget behov) och han lärde mig löda och skarva kablar. I samma verkstad trollade vi fram foton ur olika baljor, jag tyckte det var magiskt. De svartvita bilderna här nedanför har pappa fotat och framkallat (bilden på mig och hundvalpen vann pris i en fototävling). Till varje jul köpte vi en byggsats till en trätomte som vi byggde ihop och gav till mamma, som fick en hel liten tomteparad.

Ja, ni hör ju att jag har kreativt påbrå 😉

Kålrabbi och korsstygn

Jag minns min barndom som att jag lekte med våra hundvalpar, knaprade på kålrabbi från trädgårdslandet och att jag satt med mamma i vävstolen (dunk, dunk). Och det mest spännande jag visste var att smyglåna mina storasystrars Abba-skivor (utmaningen var att inte repa dem så jag blev avslöjad).

I tonåren började jag öva på korsstygn och att virka dukar, de blev hela tiden skålformade.. Redan där gick jag snabbt ifrån mönstren och skapade istället ur eget huvud. Jag ritade mycket och skrev berättelser, hade till och med en liten tidning ett tag, så layout var med där lite halvt omedvetet.

Restaurangkök och tristess

På gymnasiet gick jag Restaurangskola (det var innan det estetiska programmet fanns här) och jobbade sedan i olika typer av kök och caféer. Men redan några år efter studenten började jag fundera på vad mer jag ville göra. Jag flyttade till Stockholm och jobbade, gick en musikutbildning och kurser i kalligrafi och grafisk form. Sedan ett år på konstskola med måleri, skulptur och foto.

Jag tröttnade på köksarbetets ständiga rutiner, det var inte tillräckligt kreativt att laga mat efter givna recept och regler. Ibland tänkte jag att jag borde jobbat på ICAs provkök eller nåt, bara skapa nytt, prova och vara fri. Jag bytte spår och tog till slut examen i Medieteknik (fil kand), sedan jobbade jag enbart med webbdesign och layout.

Det magiska 10-talet

2011 fick jag jobb på Järbo Garn, som webbansvarig. Efter det blev inget som jag föreställt mig, utan så mycket bättre! Jag layoutade och korrade många, många stick- och virkbeskrivningar och ritade diagram, samtidigt som garnet fullkomligt tog över mitt kontor! Att bolla tekniska lösningar med designers och att själv provsticka massor har varit min utbildning i garnvärlden.

Tillsammans med mitt växande intresse för hantverket och den talang jag helt oblygt erkänner att jag besitter (färg, form och teknik) har det tagit mig framåt med stora kliv. Nu är jag specialiserad ut i fingertopparna och den s.k. ”Stickexperten” som svarar på kundernas beskrivningsfrågor. Men man blir aldrig fullärd, jag får nya insikter varje dag. Det är därför det är så roligt!

Jag är också en av grundarna till Järbo-bloggen och har emellanåt KAL:s tillsammans med bästa kollegan Maja Karlsson, som inspirerat och peppat mig oändligt mycket under de senaste åren. Inte minst när jag till slut öppnade min webshop (Garnityr.se) och började ge ut mönster i eget varumärke (Linda Brodin Design) samt tog mig till Syfestivalen nu i februari.

Motivation

Vad som driver mig framåt är det ständiga inflödet av inspiration och alla idéer det sätter igång i mitt huvud. Jag har alltid många projekt jag vill göra, mycket jag vill testa och förverkliga. Jag taggas även av att utmana mig själv, att kasta mig ut i nya projekt och se vad jag klarar av, jag flyttar hela tiden fram gränserna. Det är fascinerande hur mycket man klarar av när man tycker nåt är roligt och är riktigt engagerad.

Den verkliga och tråkiga utmaningen är att sålla i allt för att tiden inte räcker till.. men det är en annan historia.