Kastar mig ut

Jag har alltid fascinerats av människor som följer sina drömmar. Som säljer alla sina saker och reser jorden runt, byter karriär eller vad man nu längtar efter. Att våga gå mot normen och vad som förväntas av en.

Varför måste alla göra på samma sätt?

Nä, det måste vi inte!

Just ja, jag har ju redan bytt karriär flera gånger …hm … och gör nog inte ofta som normen … hm …

Men, när man har barn, hus osv. är det mer riskabelt att göra en drastisk förändring, man måste ju ha en inkomst och barnen behöver trygghet. Men de behöver även en mamma som är glad!

Livsval

Sedan i somras har jag gått i tankar om att avsluta min anställning på Järbo Garn och satsa helt på mitt eget, som jag ju kört parallellt ett tag. Samtidigt som det har känts helt självklart och nödvändigt har en pytteliten djävul (eller var det ängeln?) på ena axeln viskat i mitt öra: Säger man upp sig från ett bra och roligt jobb?

Jag har rannsakat både mig, familjen och jobbet.

Tid

För fyra år sedan blev jag sjukskriven för utbrändhet. Efter det har jag haft svårt för stress och särskilt på morgnarna är detta ett problem. Jag kan liksom inte skynda mig. Hela fokuset ligger på att få barnen till skolan och efter det är jag oftast helt slut och kom aldrig i tid till jobbet. Minustimmarna tickade stadigt på flexklockan, vilket ökade min stress.

Insikt: Jag vill styra min egen tid och jobba när jag vill på dygnet.

Motivation

Sista året ungefär, har jag inte haft samma motivation på jobbet. För när jag inte längre skulle blogga, kändes jobbet plötsligt trist och okreativt. Jag var omgiven av garn, men händerna var låsta till tangentbordet och ögonen till datorskärmen. Jag arbetade desto mer med garnet i min egen regi.

Insikt: Jag har successivt insett hur mycket mina prestationer styrs av motivation. Jag kan jobba hur mycket som helst när jag får använda mina egna idéer och vara fri, medan jag blir totalt energilös av uppsatta riktlinjer och monotona uppgifter.

Att inte räcka till

”Jobbar jämt”, men ändå minustid, dåliga prestationer, inkomstbortfall, irriterad hemma, stressad … slits mellan jobb, familj och en dröm som stundvis känts om en utopi.

Insikt: Att vara mer hemma och nära barnen gör att jag känner mig mer tillräcklig. Även fast jag jobbar kan jag småprata med dem, ta en fika, eller sitta och sticka en stund i soffan tillsammans med dem. De vet att jag finns här och det gör mig lugn.

Att uppnå sin fulla potential

Under resan har jag insett vilken potential jag besitter när det kommer till det kreativa. På kort tid har jag samlat mycket kunskap och erfarenhet om garn, stickning och virkning. Jag vill använda det och utveckla det mer. Jobba med det jag är bra på och tycker är roligt! Det är då det blir så bra!

Och i kombination med alla tidigare erfarenheter jag samlat på mig, är jag inte orolig för det ekonomiska, även om det ibland kommer vara mindre och ibland lagom.

Att våga

Någon gång i livet vill jag också göra en sån där oväntad vändning. Jag bestämde mig för att det är nu, och sade upp mig. Busigt, va? Jag känner mig riktigt äventyrlig!

Nu finns inga gränser för vad jag kan hitta på!

Beslutet var lätt och svårt

Det har varit en process, att ta beslutet. Jag har gått igenom separationsångest, sorg, saknad, skuld, glädje, förtvivlan, misstro, hopp, lycka och en hel hög andra känslor och tillstånd. Men nu känns det bara bra!

Idag är det första måndagen på mitt nya liv och jag välkomnar det!

Jag lyssnar på Sonja Aldéns träffsäkra ord:

Jag ska kasta mig ut, jag ska våga
Välja vägarna utan att fråga
Jag ska gå dit jag vill
Jag ska nå dit jag aldrig nått
Jag ska inte vara rädd att förlora
Älska som om jag aldrig blivit sårad
Ja, jag gör vad jag vill
Jag ska ge det jag aldrig fått

Jag ska kasta mig ut, utan att titta ner